Kanske har du varit på en fisketur, fått en fisk, dragit fångsten i land och sedan rensat den? Du lägger köttet i stekpannan eller i ugnen, men vad gjorde du med allt du inte åt: ben, produkter, huvud, kanske skinn? Kanske var det en riktig fest för måsarna, katten eller för den lokala räven?
Det är naturligtvis roligt när man har tagit upp en torsk eller två öringar, men vad gör man när man årligen fiskar över 70 000 ton torsk, sej och kolja och slaktar nästan 190 000 ton lax och öring? Då måste du tänka smart för att veta vad du ska göra med alla rester - helst utan att något går till spillo.
Leröy är noga med att så mycket av fisken som möjligt blir mat. Därför strävar vi efter att minska matsvinnet i Leröy -gruppen med 50 procent till 2030.
För att göra detta har vi markerat fyra områden där vi arbetar extra hårt och extra smart:
I havet genom att se till att så många fiskar som möjligt i våra anläggningar lever tillräckligt länge för att bli mat.
På båtarna och mottagningarna genom att se till att den största möjliga delen av vildfisken blir mat eller i matproduktion.
I fabrikerna genom att se till att så lite som möjligt går till spillo vid slakt, förberedelse och förpackning.
I butikerna genom att se till att det vi gör faktiskt säljs och äts.
Men visste du att det inte bara är de delar vi normalt ser som ätbara som utnyttjas? Vår ambition och vårt mål är att slösa så lite som möjligt - också av det vi inte vill ha i oss. Leröys fisk hamnar därför inte bara i magen. Faktum är att det också hamnar i magen på norska kor, i magen på norsk fisk och i tanken med trønderbussar. Vi kallar det hållbar mat!
I Trondheim kör var fjärde buss från AtB med biogas. Biogas är kort sagt gas som framställs genom att bryta ner organiskt material, till exempel fiskrester. Eller ruttna, om du vill.
- Det speciella med biogasen som trønderbussarna kör på är att den bland annat är tillverkad av laxspill från vår anläggning vid Hitra. Det är en klassisk win-win-situation: Vårt avfall hjälper till att göra Norge grönare, säger hållbarhetschef i Leröy Norge, Anne Hilde Midttveit.
Har du hört talas om simblåsan? Det är inte den otäcka killen som höjer armarna på stranden, utan den lilla blåsan inuti all fisk som får dem att stanna på rätt djup. Blåsan är fylld med de viktiga kollagenproteinerna, som den asiatiska marknaden vet att uppskatta. Det är därför vi fryser badblåsor vid vår saltfiskanläggning i Rypefjord och exporterar den sedan österut. Det hamnar som hälsokost, i matlagning och som en riktig delikatess. Fiskskinnet är också fullt av kollagen, så vi fryser in det och säljer det till hälsokosttillverkare.
Ätbar fiskrester hamnar inte bara i frysen, något torkas också. Vi torkar filéer, huvuden och halsar som vi sedan exporterar. Visste du att torkade fiskhuvuden är en populär delikatess i Nigeria och att det västafrikanska landet är en av de viktigaste marknaderna för norsk stamfisk?
Det är inte bara människor som äter fisk. För att våra produkter ska få högsta möjliga kvalitet när du lägger dem på tallriken bearbetar vi mycket av vildfisken ombord på våra trålare. Men vad gör du med fiskhuvuden, fladdermöss och andra rester till sjöss? Ja, du lägger den i ensilagetanken. Det är en tank där fiskresterna bryts ner till en energirik massa som är perfekt att använda i kraftfoder till boskap.
Vi gör också fiskmjöl och fiskolja av resterna ombord på trålarna. Vi använder detta för att laga mat till vår odlade fisk.
- Mer och mer av det fiskfoder vi använder kommer från andra delar av vår produktion. Det är både kortdistans, hållbart och smart, säger Midttveit.
Vi jobbar hårt för att minska svinnet. Det handlar inte bara om viljestyrka, det handlar också om teknik. År 2020 gjorde vi 39 procent mer fiskolja, fiskmjöl och ensilage av fiskrester än vi gjorde 2019. Mycket tack vare den helt nya trålaren Kongsfjord. Vi är redan långt framme, men vi säger att vi inte är nöjda av den anledningen. Leröy arbetar ständigt med att hitta nya sätt att använda restprodukter och effektivisera de metoder vi redan har.
Idag är det faktiskt bara en del av laxen som inte används till någonting, blodet. Men det har också visat sig vara en användbar resurs. Detta är goda nyheter för många av de 400 miljoner barn och kvinnor världen över som enligt Världshälsoorganisationen lider av anemi eller anemi på grund av järnbrist.
Forskningsinstitutet Nofima har, som bland annat TV 2 har skrivit om, funnit att laxblod är mycket lämpligt att göra järntillskott av. De har också lyckats göra ett järnpulver som har visat mycket positiva resultat när människor har testat det. Och laxblodet som de har undersökt? Ja, det kommer från Leröys fabrik på Skjervøy.
Som en del av Leröys 50-50-5-initiativ kommer vi också att senast 2030 minska användningen av plast som inte kan återvinnas med 50 procent. Vi skärper därför användningen av allt från plastslangar och plastlinor på båtarna, via engångsutrustning i produktion, till mängden plast i förpackningen utanför butikerna.
Men vi ger inte upp där. Leröy är också en del av den världsomspännande välgörenhetsorganisationen Fishing For Litter, som hjälper till att ta bort plast från havet. Tyvärr är det långt ifrån ovanligt att fiskare får skräp i nätet. Vid Leröykajen i Stamsund kan de leverera avfallet de fångar gratis, och sedan ser vi till att det som kan återvinnas återvinns och att resten hanteras ordentligt.
Detta är bara en liten del av vad Leröy gör för att vara så grön och hållbar som vi kan. Om du vill lära dig mer om vad vi gör och hur vi arbetar, är detta ett bra ställen att börja.
